Ghost in the Shell

Ibland förundras jag över hur vissa saker uppnått den status det har. Spelet Pog var en ganska knäpp idé tycker jag men på nåt vänster fattar jag att det tog fart. Det var enkelt och samlarvänligt. Ghost in the Shell är så långt ifrån enkelt som en serie kan komma. Det är just häri min förundran ligger. Hur kan något så extremt svårläst bli så populärt?

Men jag kan egentligen bara vända blicken innåt och syna mig själv för att få reda på svaret på den gåtan. Det finns så mycket instoppat i den här serien att det är hjärngympa att reda ut allt, som en högteknologisk rubix-kub med lättklädda kvinnor på. Masamune Shirow (pseudonym), författaren och tecknaren, visste hur man fångar en som jag. Cyberpunk med action, politik och filosofiska frågor. Vad innebär det att vara levande? Det är detta som blir det genomgående temat för den första volymen som Masamune Shirow skapade,

Major Motoko Kusanagi är har högsta befälet för Section 9's fältstyrka. Hon är, i likhet med många andra som nu befolkar Tokyo, en cyborg. Hennes sektion reder ut cyber-brott, vilket innebär mycket hacking, mycket strategi och mycket våld. Med sig har hon sina lydiga kompanjoner Batou, Togusa, Boma, Saito och sin strategiska chef Aramaki, old Ape-Face.

Volymen består av ganska fristående historier som berättar om alla Section 9's uppdrag men den enda röda linjen i serien, som sedermera filmen tog vara på, är historien om den beryktade hackern Puppeteer. Denne kan Ghost-hacka in sig överallt och manipulera till höger och vänster, Vad som gör denne Puppeteer så intressant är att han definieras som ett program eller till och med ett virus men han själv hävdar att han är en egen livsform och bör därmed behandlas som en sådan. Genom att bryta sig in i en cyborgs kropp och slänga denna mitt i trafiken lyckades han undkomma Section 6 som tidigare hade lagt beslag på honom. Nu är han hos Section 9 och Motoko Kusanagi.

Han har planer för Kusanagi. Han vill att de ska sammanföras och skapa en egen livsform, en symbios mellan deras två ghosts Han vet att Kusanagi själv har ifrågasatt sin egen existens, sin egen roll som polis, sitt eget raison d'etre Nu har hon chansen att bli fri.

"Ghost" in the "Shell" syftar på den själ som ekar runt i det syntetiska skal som Motoko, Batou och de andra fått sig tilldelade. Men vem är Motoko? Hon kan spöa upp vem som helst, hon kan hantera vilket vapen och vilket fordon som helst. Hon är perfekt på alla sätt, men är det allt hon är? Räcker perfektion?. Just att kunna blanda in filosofi i en sån här serie gör den ännu mer intressant.

Bortsett från att den år så svår att få grepp om hade jag önskat att den också hängde ihop på ett bättre sätt. Dessa serier är mer fristående än delarna i Swamp Thing och det blir enbart förvirrande för mig. Det är också många oseriösa bitar i serien som filmen däremot valde att ta bort. Section 9 har sin egen styrka Tachikomas, gulliga blåa robotar med småbarns intellekt och fult armerade med kulsprutor och annat kul. I slutet på alla serier är det också en massa gulligt tecknade småvitsar. Visst, det är manga i allra högsta grad men ändå.

Några ord om filmen kan jag bara säga att den, precis som serien, är så förbannat snyggt gjord att man får tårar i ögonen, och trots att den är enklare att förstå än serien så var jag tvungen att se den några gånger innan jag kunde förstå vidden av allt som pågick.

Det är nog inte någon annan serie som har inspirerat mitt eget ritande i lika hög grad som Ghost in the Shell, kanske Pyton. Det är en fasansfullt fantasispäckad och fascinerande värld. Jag har läst den här serien två gånger nu och jag kan fortfarande inte säga att jag förstår allt. En sak förstår jag dock, och det är att Masamune Shirow är en intelligent och talangfull man, men precis som Bruce Lee är legenden större än de filmer han medverkade i. Jag måste vara rättvis trots allt.


Betyg: 7/10