En sak är säker: om jag inte hade skapat den här bloggen hade jag nog aldrig kommit på tanken att läsa Ulf Lundkvist... Hade jag inte gjort det hade det alltid funnits ett hålrum i mitt sinne för humor... I mitt liv kanske till och med. Du kanske tycker att jag överdriver men då har du kanske inte heller läst hans serier.
Det började precis som med allt jag kommer att älska: ett stilla, måttligt intresse. Jag hade tänkt att läsa några av hans serier och sen rapportera mina synpunkter på dem, helt enkelt. Jag valde ut några representativa böcker och läste. Jag roades till en början, jag fortsatte till min förvåning och nu sitter jag och gapskrattar högt åt den här unike mannens fantasi och taktkänsla.
Det finns många sätt att vara rolig på och de enklaste är att vara skadeglad eller snuskig. Ulfs serier är ekivoka, slapstickiga, dead-paniga och rent utsagt genialt korkade. Bildspråket känns väldigt improviserat vilket gör det ännu roligare. Det blir som mest tydligt i hans serier om korven Assar. Vad jag förstått var Assar en följetong-serie i Dagens Nyheter under 90-talet vilket kan förklara dess omedelbarhet och det faktum att jag aldrig tyckte mig förstå poängen med hans serier. Jag fick inte hela bilden. Och det får man inte heller om man bara läser Lundkvist illustrerade serier.
Man måste fördjupa sig i Nollberga och alla dess skruvade karaktärer men jag återkommer till alla de här dårarna i ett senare inlägg då jag recenserar Assar till Tusen. Låt mig bara säga att det är här man kan börja förstå hur pass rolig han är. Det känns som om han hittar på vad han ska göra ruta för ruta och han vet inte var det bär av. Fri association är mest till nackdel. Vi ogillar nog alla författaren Stephen Kings icke-planmässiga sätt men här blir det bara roligare för det är så förbannat korkat.
"När Razor ler faller flugorna ner döda".
Men vad vet man egentligen om Ulf Lundkvist då? Han föddes 1952 och bor i Norrköping. Han har långt, grått hår och glasögon. Han har den avgjort bästa visuella humor jag har sett. Det är förbluffande för mig hur han, med ganska simpla, slaffsiga streck kan förmedla så mycket humor. Det måste vara en kombination av naturlig fallenhet och mycket erfarenhet, för tro mig, det är svårt. Mycket svårt...
Så, jag sitter och läser min 18:e volym signerad Lundkvist och fascineras av att jag hela tiden vet vad jag kommer få men jag finner mig överrumplad av mina skrattmuskler varje gång. Jag vet att jag kommer skratta halvt ihjäl mig. Så, tack Ulf. Sluta aldrig!
Får ta och läsa denna när det ges tillfälle. Ser ut som det går snabbt.
SvaraRadera