THE SANDMAN VII: Brief Lifes

Äntligen förstod Gaiman att folk ville läsa om något i realtid och inte en massa hopsatta, kasserade novellidéer där Morpheus klämdes in på något klumpigt sätt. Jaja, det finns i och för sig en avgörande länk till en av dessa noveller i den här volymen så de var ju inte helt onödiga för läsaren.  Jag säger bara vad jag känner trots allt. Det här är i alla fall den nummer sju: Brief Lifes.

Den här volymen är RIKTIGT bra! Inte i klass med de två första men nära. Den är relativt konsekvent tecknad och, som oftast när det kommer till Gaiman, mycket välskriven. Neil Gaiman betraktar aldrig sina läsare som idioter. Inte ens när hans berättelser är gjorda för barn framställer han något som förolämpar läsarens intelligens. Jag önskar att den Japanska författaren Haruki Murakami kunde lära sig av honom. 

Delirium, den yngsta av The Endless, saknar sin bror Destruction. Destruction (regenten över förstörelse med allt vad det innebär) övergav sitt rike och försvann. Delirium är den enda av The Endless som vågar visa sina känslor när hennes syskon försöker förneka dessa mänskliga ingivelser. Hon är den enda som genom sitt långa liv bevarat sin naivitet och vitalitet, kanske på grund av att hon en gång var Delight; en allt mer ovanlig känsla hos mänskliga varelser. Hon besöker sina syskon en efter en för att fråga om de vill hjälpa henne att hitta Destruction men samtliga avvisar henne. De säger att de inte saknar honom lika mycket som hon och att deras bror dessutom lämnade sitt ämbete frivilligt och säkerligen inte vill bli uppsökt ändå.

Men Delirium ger sig inte. Hon får efter ett tag med sig Dream som just blivit dumpad av ännu en älskarinna och därav är det är regn i hans rike. Dream följer med som en ren förströelse för att få något annat att tänka på. Han tror inte att de kommer hitta honom i huvud taget. Han drar i alla fall i några trådar och han och Delirium flyger runt och tar rätt på dem. Av någon anledning dör folk runt omkring dem. Undrar varför?

Jag tror jag gillar den här volymen så mycket för att det handlar om syskonkärlek och saknad och den ångest som till och med Gudar känner över att inte kunna göra saker ogjorda. Vi får genom Delirium se en ny omtänksam sida hos Dream som vi inte blivit allt för bekanta med tidigare. Sen får vi också stifta bekantskap med Delirium som enligt de flesta, är den charmigaste av The Endless. Till och med charmigare än Death.  

Det är en riktigt bra Sandman-historia där saker händer hela tiden och ingen tid slösas bort. Det är rytm, takt och ja, den enda anledningen till varför den inte får högsta betyg är för att den inte gav mig samma tilt-värde som de två första. 

Allt annat är bra, Skitbra! Delirium är att dö för! Vilket också visar sig i volymen.

Betyg: 9/10