Större än Jesus i Norge

Okej, Norge, jag kan råda bot på ert mindervärdeskomplex genom att konstatera att ni har stått för två av de roligaste serierna i världen. De råkar också höra ihop. Det var under mellanstadiet och högstadiet jag fick vara den som älskade Pyton. Samlingsserien från Norge som alltid avslutades med några nakna brudar som berättade snuskiga skämt. Hela serien var allt igenom snuskig och vidrig. Den stillade min sorg över att den underbara samlingsserien Don Martin gick i graven. I Pyton var den mest minnesvärde serieskaparen Frode Overli (med ett norskt Ö). 

Hans stil var så distinkt och rolig att texten nästan inte ens var nödvändig. I år fick jag njuta av serier som Deep Shit Junkies och Ted-Birger men så hände det: Moral-Sverige fick upp ögonen och förstörde allt det roliga... Vad skulle jag göra nu. Tiden gick och serien Ernie av Bud Grace fick en egen serie och i denna fanns svaret på allt: Pondus!  Frode var tillbaka och tog över både Norge och Sverige!

Jag tycker inte om Pondus, karaktären det vill säga. Han är gjord för att den lägsta formen av män ska ha någon att identifiera sig med samtidigt som de vet att de är snäppet bättre än honom. Han är en lönnfet busschaufför (inget illa om busschaufförer) och dricker en massa öl, lever för ett fotbollslag som inte ens spelar i Norge och avskyr homosexuella och goth-musik. Hans taktik är att ha en vän som är betydligt värre på alla sätt: Jocke. Jocke har sex med allt som kan andas någorlunda och har en skapligt fungerande X-kromosom. Även han gillar öl och ett fotbollslandslag som inte spelar i Norge. Han älskar bandet Kiss och bor med sin mamma och hennes tyske dvärg.

Jo, det är som upplagt för en massa skratt! Frode Överlis visuella humor överträffar till och med Bill Wattersons. Jag kan inte berätta om alla gånger jag har tjutit av skratt när Frode listar de absolut fulaste dansbanden: Charles-Rutgers, Pom-pom-Trygves Orkester och så vidare. Antingen är det en pik mot Sverige eller så har de dansband i Norge också.  

Jag hade en hel de kul med Pondus, men allt kan inte vara för evigt. Jag blev lite trött när det började förvandlas till en såpopera där Jovke äntligen hittade en normal och ganska snygg tjej, fick barn med henne, hon var otrogen, de återförenades och blah, blah. Jag antar att det är ett sätt att hålla upp ens intresse men för mig blev det tvärtom. Jag blev också trött på att Overli om vart annat använde sig av engelska för att krydda till skämten. Det kändes bara onödigt.

Hur som helst är det en makalöst bra serie och jag hoppas att intresset i Norge inte har falnat. En serieskapare av Frode Overlis klass förtjänar all uppmärksamhet och framgång i världen. Jag vet inte om serien lanserats i USA än. Enligt mig är det humor som alla kan skratta åt, även om dansband troligtvis inte är ett internationellt fenomen.