Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

torsdag 20 februari 2014

Är du redo för 15 minuters gastkramande?

Jag fick en länk av brorsan (Korinthian) om en serie jag var "tvungen" att recensera. Jag håller just nu, i skrivande stund, redan på att läsa Nausticaä of the Valley of the Wind och jag gillar inte att ha för mycket på samma gång. "Men det tar bara 15-20 minuter att läsa den" sa han. Okej då.

Efter 15-20 minuter insåg jag att om jag skulle recensera den här så skulle jag nog berätta allt för mycket. Så jag avstår från det och ger er istället en teaser. Jag vill nämligen att ni ska läsa den själva.

Stora hål har dykt upp på klippväggen. Och de är formade som människor. Men inte bara det. De är formade åt människor som faktiskt existerar. Det är allt ni får om historian.



Det är lätt att göra något som får folk att rynka på näsan i rent äckel: det enda du gör att ha en hel del blod, kiss och bajs (Saló, någon?) och effekten är förhoppningsvis gjord. Det är också ganska lätt att få folk att känna sig otroligt obehagliga inombords: det enda du gör är att måla upp långa sekvenser av misär eller ha en tio minuters lång våldtäkts-scen som i den franska filmen Irréversible.

Det är inte lika lätt att göra något som gastkramar ens inre. I filmvärlden har det hänt endast två gånger förut för mig: The Shining och Ringu. The Enigma of the Amigara Fault tillhör också den här kategorin. Jag tänker inte ge er någon siffra men betyget borde ändå stå klart för er om ni läst så här långt.

Det här är en av de bästa serie-noveller jag har läst. Och nu har även ni chansen att läsa den och jag jag tror att ni, liksom jag, inte kommer att ångra er att ni spenderade 15 minuter av ert liv på att läsa något av den här klassen. Man läser från höger till vänster som man nu gör i Japan:

http://brasscockroach.com/h4ll0w33n2007/manga/Amigara-Full/Amigara.html

2 kommentarer:

  1. Ibland behöver det som händer i en serie inte bli förklarat, att allt i slutet är lika mycket ett mysterium som i början. Det passar i kortare serier, men inte i de som pågår i åratal.

    SvaraRadera
  2. Kommer du ihåg Hack//Sign? :p

    SvaraRadera

Translate

Leta i den här bloggen