Han föddes den 1:a januari 1960 på ett fosterhem. Egentligen vet han inte vilket datum exakt han föddes. De som arbetade på fosterhemmet gav honom hans födelsedatum. Det var inte mycket som sken över honom till han träffade den kvinna som kom att bli hans fru. Han blev änkling i tidig ålder. Han fru blev överförd av ett rattfyllo och dog.
James stängde in sig i sin källare med en samling The Cure-skivor och papper och penna. Han genomlevde sin sorgeprocess i mörker och ensamhet. Ur detta föddes The Crow... Ur The Crow föddes en kult.
Eric Draven förlorade också sin fru. Men till ett gäng mordiska huliganer som dödade både henne och Eric. Sedan våldtog de hennes döda kropp. Nej, det här är ingen mysig serie alls. Däremot är den bra. Riktigt bra. Vissa händelser glöms inte bort utan förbli ouppklarade. En kråka bär tillbaka den slocknade själen till livet för att ställa saker tillrätta.
Hämnd... Blodig hämnd.
Det är en enkel och urgammal premiss som aldrig tycks bli omodern. Den fungerar om den känns ljuvlig och Eric ser till så att den gör ont.
I introduktionen till den senaste upplagan av den här serien skriver James O'Barr om det stöd han kom att finna i Brandon Lees änka Eliza Hutton. Vi känner alla till den här historien, men vad de flesta har fått för sig var att Lee dog på bordet när alla brottslingar sköt på honom. Faktum var att han av misstag sköts ihjäl av Michale Massee som spelade Fun Boy. Det är fortfarande ett mysterium hur det kunde ha hänt. Brandon Lees mamma stämde till och med Michael Massee men det ledde ingenvart.
Serien skiljer sig en hel del från filmen, så pass mycket att jag är riktigt imponerad över att man kunde berätta så lika historier på så lika sätt och fortfarande fick båda att bli så bra.
Tecknarstilen ser daterad ut men jag tycker mest att den är charmig. Jag föredrar den här stilen från all slick-art som görs nu för tiden. Påminner mig lite om TMNT av Peter Laird och Kevin Eastman. Fungerar perfekt och är riktigt råsnygg på sina ställen. Serien kör på som den naturkraft som Eric Draven själv representerar.
Och han får sin hämnd. Han plockar dem en efter en men ger Fun Boy möjligheten att göra slut på sig själv i utbyte mot att han berättar var han kan finna de andra som mördat hans fru: Tin-Tin, Top Dollar, Skank, T-Bird. Alla ska dö... På mycket kreativa sätt dessutom.
Hela mord-cirkusen avbryts med tillbakablickar till tiden då Eric och hans fru Shelley var lyckliga tillsammans i vita änglalika inramningar. Egentligen gillar jag inte tillbakablickar så mycket men den här gången stör det inte serierytmen. Den är också mycket välskriven med djupa träffsäkra dialoger.
Du som har missat det här. Bakläxa!
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar