De är den trasiga familjen som förenas av en avgörande händelse där allt skit flyter upp till ytan igen. Vi har, hört, sett, och säkert personligen erfarit det, förut. Det är inget nytt den här gången heller. En trasig, men på ytan helt vanlig, Amerikansk släkt samlas under gammelfars tak eftersom att han fyller år. Många år. Han säger såklart ingenting heller.
Alla som kommer dit är klyschor av de som vi är vana vid. Kanske var det så att de inte ansågs vara klyschor under Will Eisners mest produktiva tid men nu har vi vant oss vid dem: den slyniga lillasystern, den domderande storasystern som försöker hålla upp familjens anseende utåt, den allt för arbetande mannen, den försupne odågan, den oskyldiga lilla flickan och det tystlåtne svarta fåret... Med glasögon.
Ja, mer originellt blir det inte. Vem ska ta hand om pappan som är allt för gammal för att klara sig själv och vem ska få mest pengar när gubben dör? Gubben har själv en hel del skelett i garderoben. Sånna grejer som nästan alla familjer får ställa sig inför rätt vad det är. Familjer är konstiga, som Tolstoj konstaterar,
Så vad händer då? En massa gräl och tjafs, anklagelser och otrohetsaffärer. Det enda jag tyckte var ganska intressant var det svarta fåret som lever på socialbidrag och undrar om han egentligen är välkommen till familjeträffen och löser allas problem bakom kulisserna.
Det kom som en chock när jag fick reda på att den här historian är så sen som från 1998. Känns mycket, mycket äldre som att den hade kommit ut under tidigt 70-tal och inneburit något helt nytt för mediet. Jag tvivlar i alla fall på att den fick det genomslaget när den kom ut.
Jag tråkades inte ihjäl men jag fascinerades inte så mycket heller. Det är en medelmåtta i vår tid men hade den kommit ut för drygt 40 år sen hade den kanske varit en milstolpe för serier. Vem vet. Väldigt bra tecknad i alla fall.
Betyg: 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar