Asterix på Olympiaden

Är det verkligen rättvist att recensera en Asterix-serie i förhållande till andra serier? Eller ska man bara jämföra Asterix-serier med varandra? jag tror i alla fall att Asterix & Obelix är vitt ansedd att vara den bästa serierna som skapats och om man inte anser det så har man antingen inte läst Asterix & Obelix, eller så är man en inskränkt Amerikan som stolt biter sig fast vid sina inhemska serier... Nåja, Kalle & Hobbe kommer i alla fall på delad första plats.

Så vad handlar det om den här gången då? Jo, Asterix och Obelix, under en av sina dagliga jakt-på-vildsvinsvandringar i skogen, stöter på en stursk romare som springer om dem med långa, självsäkra steg. Inom loppet av tre minuter då både Asterix och Obelix sprungit om romaren och denne också fått ett träd kastat i skallen av Obelix, så inser romaren att han är värdelös. Det är inte rätt inställning, speciellt inte som han är centurionens favorit att vinna de Olympiska Spelen i Aten. Det här är Aterix på Olympiaden.

De Olympiska spelen får bara greker och romare delta i men när gallerna får reda på detta vill de så klart också vara med. Asterix konstaterar att de borde få delta eftersom att de också är romare i och med att hela Frankrike tagits över av dem. Dessutom har de ju trolldrycken som kommer garantera dem seger i vilka tävlingar de än deltar i. Detta oroar naturligtvis den lustige lille centurionen som har höga ambitioner och nu börjar troligtvis den fösta historiska berättelsen om dopingens förkastliga påverkan på sportens demokratiska ideal. Det var ju trots allt grekerna som också hittade på demokratin. 

Som vanligt kan man inte klaga på en enda panel. Allt är perfekt intill minsta pendeldrag och pratbubbla. Goscinny och Udezo kan konsten att etablera karaktärer hur snabbt som helst och få en att lära känna dem på bara några sidor. Den hoppige, och kanske till och med manodepressive, romaren vinner ens hjärta, för att inte tala om centurionen. De karaktärer vi redan känner till: Majestix, Miraculix, Smidefix, Senilix, Trubadix o.s.v. är lika glada och vildsinta som vi kommer ihåg dem. Jag förstod aldrig varför Crabofix, handlare av rutten fisk, inte var med i det här albumet. Han är en av mina favoriter. 

Med eller utan Crabofix är det här en av de bästa jag har läst. de börjar som man är van vid och slutar på samma sätt också. Den ända skillnaden här är att Asterix faktiskt gör den blonde romaren och den tjocke centurionen är tjänst som gör att de båda blir befordrade. 

Så har du kanske läst den förut? Nåväl, läs den igen!

Betyg: 10/10