Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

lördag 26 april 2014

Något här ruttet på Flugornas Ö

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Emma Rendels Flugornas Ö. Det ser nästan lite ut som en konstprojekt i stil med Linda Spåmans BRF: Ensamheten... Kanske... Jag vet inte men än så länge har inte någon kvinnlig serietecknare imponerat på mig när det kommer till det grafiska. Allt jag hittills sett av dem har varit naivt och platt. Jag tror att de kan bättre men det kanske är svenska seriers fel att det behöver se ut så?



Ännu en sak jag inte vet. Den här serien handlar om en kvinnlig präst som fått anställning vid en kyrka på Flugornas Ö. Församlingen är till en början mycket entusiastiskt inställd till den nya prästen och svallar över med glade ord och tillrop. Det visar sig ganska snart att dessa glädjerop osar av kallsvett och förnekelse. Något tabubelagt har utspelats på ön och spöket av en liten flicka hemsöker bygden på ön. Men det är bara prästen som "kan" se henne.



Hon bestämmer sig för att det är hennes prästerliga plikt att titta närmare på detta men då bemöts hon av illvilja och anklagande tillmälen av församlingen. Det leder i slutändan till att prästen tillåts lämna sin tjänst.



Så mitt betyg angående det grafiska står väl klart. Det är inte min stil alls, även om jag förstår om hon ville kontrastera den naiva stilen med en allvarlig historia. Däremot tycker jag att sagan, om man nu kan kalla den så, kryper under skinnet på en. Det tar inte långt tid att läsa den; kanske trettio minuter i lagom takt. Det hade effekt på mig, men den var inte originell nog för att få den att krypa över ett medelbetyg. Jag tycker att den är helt klart läsvärd 


Betyg: 5/10  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Translate

Leta i den här bloggen