Vi tar ett längre kliv från all barnvänlighet. Vi går in i fransmannen Regis Loisels vansinnigt vältecknade saga där Peter är en uppstudsig och utfattig liten parvel som stryker omkring på Londons gator i Viktorianska England. Det finns inget utrymme för ömhet i denna karga, kalla tillvaro; speciellt inte för ungar som Peter. Den enda vän han har är en gammal man som berättar sagor för honom, som Peter i sin tur berättar för de andra strykarungarna.
Förutom den gamle mannen finns det ingenting som binder Peter till sitt hem. När alla hans drömmar om respekt, lek och makt får chansen att realiseras tvekar han inte en sekund. Som vi alla räknat med får han besök av den sexiga men stumma lilla fen Tinker-Bell. Genom sitt magiska glitter ger hon Peter förmågan att flyga och nu bär det av till hans nya hem och kungadöme: Neverland.
Pirater, sjöjungfrur, indianer, mystiska kreatur, äventyr och stoj! Allt ett barn med fantasi kan
drömma om... Det är Peters uppgift att leda folket på Neverland och stå upp mot den bestialiske Kapten Krok. Vi får givetvis läsa historian om hur kaptenen förlorade sin hand, hur klockan hamnade i krokodilens mage, hur Peter Pan fick sitt namn och hur Pan förde med sig sina kompisar från Londons gator för att utforma hans egna armé.
Vi ska aldrig bli vuxna...! Men något måste offras och det är just häri det bottenlöst tragiska ligger. Minnet... Peter Pan och alla på ön har inget långtidsminne eftersom att de inte har något egentligt behov av det. Det är lek och stoj, äventyr hela dagen. Då kan man ju inte hänga upp sig på att någon har dött ju! Efter ett tag glömmer Peter Pan hur han fick sitt namn trots att det var en så avgörande händelse. Han tog namnet från en vän, en faun vid namn Pan som dog under en strid mot Kapten Krok och hans pirater. Men nu har Peter till och med glömt att han någonsin bott i London.
En obehaglig känsla infinner sig när man läser den här serien. En fascinerande sådan. Trots det barnvänliga sättet serien är tecknad på får vi se vuxet material som blod och barbröstade sjöjungfrur. Det hela ger ett genuint franskt intryck på mig. Eller snarare tänker jag tillbaka till gamla tecknade filmer som Samson & Sally som verkligen traumatiserade mig som liten. Ni kommer säkert alla ihåg något ni såg som barn som skrämde livet ur er. Peter Pan skrämde inte livet ur mig, men den gjorde mig bra obekväm då och då.
Tinker-Bell är en riktig mordisk och förrädisk bitch egentligen.
Som jag sa tidigare så är den vansinnigt vacker. Den samlingsutgåva som jag köpte gör verkligen sidorna rättvisa. Vad jag verkligen gillar är kreativt utformade pratbubblorna i serien, dock kunde dialogerna innanför dem vara lite bättre skrivna. Det är egentligen det enda jag inte riktigt gillade med serien. Kanske var det ett problem med översättningen. I övrig är det en störande och storslagen berättelse som tränger in under huden på en.
Det är inte för den som förväntar sig det gamla vanliga av sagor.
Betyg: 9/10
Låter som en saga jag vill läsa. Din förra rekommendation av Peter Pan funkade ju bra :-)
SvaraRadera