Då var det dags att gå igenom ännu en Sandman, och tyvärr följer den här delen den tredje och fjärde delen. Istället för att få ta del av en sammanhängande historia får vi läsa en massa småhistorier av skiftande kvalitet vad beträffar det grafiska. Den här gången känns det som ett klipp-och-klistra-projekt mer än någon gång förut.
De individuella historierna är dock bättre när man jämför med den tredje delen i sagan. I denna sjätte volym Sandman: Fables and Reflections, så går vi igen bakåt i tiden: till romartiden, till mytologiska Grekland, till Victorianska England för att sen också återgå till nutiden och till en avgörande episod som kommer försegla Dreams öde.
Att offra sin egen son är en dödssynd som kommer att ställa Dream inför ett ultimatum, men detta blir mer tydligt i en senare del. Ni kanske har hört talats om myten om mannen som förlorade sin hustru och kunde återfå henne från Hades klor om han inte vände sig om och såg på henne. Detta var Dreams stackars son Orpheus och själva offret får ni läsa om själva. Jag kommer nämligen inte ihåg varför han offrades.
Vi återser även Cain och Abel med deras respektive konstiga hus. Här återberättas det hur Dream och Death kom till världen på ett mycket gulligt sätt. Det var nog min favorithistoria.
Jag tyckte inte om Fables and Reflections och med undantag av en serie så tyckte jag att den var fult och oinspirerad i sitt tecknande. Som om tecknarna befann sig i extrem tidsnöd. Faktum är att jag tror att Neil Gaiman befann sig i tidsnöd han med. Han var återigen tvungen att dra fram pärmen med kasserade noveller och signera dem Sandman.
Jag har säkert helt fel, men de är de intryck jag fick i alla fall. Jag får känslan att jag gjorde det här inlägget enbart för att jag är tvungen till det med tanke på att det faktiskt är en serie volymer som bildar hela Sandman-sagan. Men nu med facit i fickan så känns det likaväl så att jag läste den här delen eftersom att jag ville uppleva hela Sandman-sagan. Men tja... Som vanligt: döm själva...
Betyg: 4/10
PS. Jag blandade ihop delarna. Jag skulle egentligen ha recenserat del fem i sagan. A Game of You, men den få vänta tills nästa Sandman-inlägg. Jag var klar med hela inlägget innan jag insåg detta och nu orkar jag inte göra om det.
- Helgis
Etiketter
2000-talet
2010-talet
60-talet
70-talet
80-talet
90-talet
action
Akira
Alan Moore
Albert Udezo
album
Alex Graham
alkoholism
Amerikansk
Antonio Prohías
Arne Anka
Arthur Suydam
Asterix & Obelix
Bamse
barnserie
Batman
Bill Watterson
blodig
Brittisk
Bryan Talbot
burlesk
Cain & Abel
Charles Burns
Charlie Christiansen
Coco Moodysson
cyberpunk
Daniel Clowes
Dansk
Dark Horse
Dave McKean
David B
DC
Death
demoner
Don Martin
Dream
droger
dystopi
Ernie
familjedrama
film
filosofi
framtid
Frank Miller
fransk
Fred Basset
Freddy Flugsvamp
fuck
Garth Ennis
GITS
Goseki Kojima
grafisk novell
grafisk roman
Grant Morrison
gudar
Harvey Pekar
Hayao Miyazaki
hemlös
Hergé
Historia
homosexualitet
Hugo Pratt
Humor
hämnd
incest
IRL
Japansk
Jason
Jeff Lemire
Jeff Smith
Joakim Pirinen
Johan Wanloo
John Constantine
Jokern
Juanjo Guarnido
Jul
Katsuhiro Otomo
Kazuo Koike
Kevin Eastman
klyscha
Korinthian
krig
kriminalitet
kärlek
Laban
Larson
Lew Stringer
Linda Spåman
Little Nemo
London
MAD
maffia
manga
Marcus Ivarsson
Marvel
Masamune Shirow
Max Cannon
Michael Turner
Mimar-Mange
Mina serier
mode
moral
musik
mutanter
mörker
Neil Gaiman
New York
Nihei
Noir
Norsk
Nyligen införskaffat
ordlös
Peter Madsen
Peter Pan
Peyo
poliser
politik
psykos
Pyton
R3
rasism
Raymond Briggs
Red Meat
Regis Loisel
religion
René Goscinny
Robert Crumb
robotar
samhällskritik
samuraier
Sandman
Serie-paraden
seriestripp
sex
sexig
Shaun Tan
Sin City
sjukdom
självbiografi
skräck
slick art
Superhjältar
svensk
Swamp Thing
Taiyo Matsumoto
talande djur
Teddy Kristiansen
TMNT. Peter Laird
Todd Klein
transvestiter
tråkig
Ulf Lundkvist
underground
ungdomar
Valhall
vampyrer
Vertigo
Viktoriansk
våld
vänskap
Warren Ellis
webserie
weird
Will Eisner
Winsor McCay
änglar
övergrepp
övernaturliga krafter
lördag 4 januari 2014
THE SANDMAN VI: Fables and Reflections
Etiketter:
80-talet,
blodig,
Brittisk,
Cain & Abel,
gudar,
London,
Neil Gaiman,
Sandman,
skräck,
Todd Klein,
Vertigo,
Viktoriansk,
övernaturliga krafter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här delen läste jag mest för att komma vidare i serien. Det är synd att Morpheus blir som en bikaraktär i sin egen saga ibland.
SvaraRaderaAgreed.
SvaraRadera