Ethel and Ernest

Det här är en sån där grafisk roman som det gläder mig att så många andra uppskattat. Den förtjänade sin publicering och publicitet för den har gjorts med respekt och kärlek... Men mig föll den inte i smaken, och det är ett tufft omdöme att ge till något biografiskt.

Ethel and Ernest är Raymond Briggs berättelse om sina två föräldrars liv under mitten av 1900-talet och fram tills idag, deras motgånger, reaktioner på det stora kriget, giftermål, ja deras liv alltså

Ethel var 36 år när hon fick sin första och enda son. Hon tillråddes av sin doktor att inte skaffa fler barn så det fick bli på det sättet. Deras son kom att bli en stor källa till glädje trots att han bestämmer sig för att på konstskola och det var väl bra för annars kanske ingen skulle berätta den här historian. Jag undrar fortfarande. Det är en mysigt tecknad grafisk novell. Det är ett liv som berättas i ultrarapid, vilket gör det ganska ytligt för min del.

Av någon anledning kommer jag och tänka på The Wind in the Willows eller någon sån där gammal engelsk barnbok. Jag undrar om det inte var Briggs tanke med detta: att berätta en ärlig historia till sina älskade föräldrar. Jag vet bara inte. Den berörde mig faktisk inte så mycket i alla fall. Jag kanske velat ha lite mer tyngd i den istället för att den bara flög fram genom åren och aldrig stannade till någonstans.

Något en smula mer reflekterande skulle varit önskvärt för min del. Kanske en man som tänker över sina föräldrars liv och små fragment som betydde väldigt mycket för honom. Men det är vad jag ville ha.

. 

Så det var väl inget för mig direkt. Jag gillade tecknarstilen men och den berörde mig ibland men för det mesta så flög den bara förbi utan att jag upplevde att jag faktiskt fick lära känna Raymond Briggs föräldrar. Tydligen har de gjort en film av den också, men jag tror jag hoppar den.

Betyg: 5/10