I Killed Adolf Hitler

Titeln fångar onekligen ens uppmärksamhet. Finns det egentligen ett kaxigare påstående förutom "Jag är Gud"? än att man dödat kanske jordens grymmaste och vansinnigaste man? Jason, eller John Arne Sateroy som han egentligen heter, är en Norsk serietecknare med en speciell stil. Amerikanerna kallar det Dead-Pan, som en jaha-aktig humor som får en del att gapskratta och en del andra att bara säga just: "Jaha? Varför halkar ingen på ett bananskal snart?"

I den här volymen från 2007 är det en hund som också är en väldigt skicklig hitman. Han går ut och skjuter folk i skallen utan att bry sig vare sig om sig själv, konsekvenserna av det eller de han skjuter såklart. Efter vi har fått stifta bekantskap med hans "djup" några sidor (som bara består av att han går runt och avrättar folk) så får han sitt livs uppdrag: döda Hitler.

Han antar uppdraget och åker tillbaka i tiden med hjälp av en tidsmaskin för att ta kol på Hitler. Snart får prisjägaren dock reda på konceptet av konsekvenser. Hitler får syn på tidsmaskinen och använder den han med. Nu tar jakten helt nya dimensioner men vår huvudperson ger sig inte. Han reser efter Hitler och försöker hitta honom med alla medel.

Jag kan uppskatta nästan alla serier som inte tar så mycket tid i anspråk. I Killed Adolf Hitler är en sån serie och tack och lov för det. Det tyder på en finjusterad känsla från Jasons håll genom att han vet exakt hur långt han kan gå och hur länge han kan dra ut på något. Det här är en Bellman-historia i längre form; ser jag det som. Grafiken följer också manuset med taktkänsla. Alla karaktärer har tomma blickar och intetsägande miner. Som om de inte riktigt tar något på särskilt stort allvar. Ingenting ifrågasätts, det bara görs typ.

Jag tycker att allt fungerar i den här serien. Det är en kul serie helt enkelt. Definitivt värt att spendera en timme på för om ens det. Ner med Hitler!


Betyg: 7/10