FROM HELL...

Titlar är inte viktigare än innehållet men jag tycker i alla fall att de är viktigare än omslaget. Så det är alltid intressant när man stöter på en serie med en titel utan kolon, utan för många stavelser. FROM HELL!  Två stavelser och klart som vatten!

Det är Alan Moore igen och jag måste medge att vid det här laget ligger mina förväntningar på honom ganska högt. Jag förväntar mig att historian är väl berättad och med bra dialoger. Han gör mig definitiv inte besviken, men på sätt och vis kände jag att det låg på en nivå strax över min egen och jag talar felfri engelska. Det här är på 1800-talet så engelskan är tidstypisk cockney. Det är alltså svår engelska, men jag påpekar inte detta som kritik, bara som upplysning för de som vill läsa den här TJOCKA grafiska romanen.

Det handlar om Jack the Ripper. Vi har alla hört talas om honom men ingen av oss vem det egentligen var. Vi vet att det kommer kretsa kring en version av vad som hände och vem det var. Så lat som jag är har jag inte gjort några efterforskningar. Den senaste teorin jag hörde var att det var nån konstnär vars tavlor påminde om liken av de mördade prostituerade.

I Alan Moores och Eddie Campbells version (som egentligen är författaren Stephen Knights teori) är det en kirurgen/doktorn Sir Dr. William Gull som är uppskäraren. Gull är en aktad man som tjänar drottning Victoria och är högrankad  frimurare. Alan Moore gör liksom jag själv just gjorde, inte så mycket till hemlighet av detta heller. Vi får snabbt bekanta oss med denne sjuke gamle man och hans uppdrag.

Drottning Victoria har en potential skandal på halsen som kan rubba hela kungahuset. Hennes son, Prince Albert Victor, hertig av Clarence, har gift sig med och fått barn med Annie Crook, en kvinna av fel sort. Drottningen ser till att separera sin son från kvinnan och låta Gull lobotomera henne och skicka henne till ett dårhus. Barnet hamnar hos Annie Crooks föräldrar.

Annie Crook har tyvärr vänner. Prostituerade som känner till detta och planerar på att tjäna lite pengar på det. Istället för att riskera något ber drottningen Dr. Gull att "ta hand om det". Ni kan gissa vad citationstecken egentligen betyder, speciellt när det är en historia om Jack the Ripper. Gull tar hjälp av sin imbecille coachman John Netley, spårar de prostituerade kvinnorna och mördar dem brutalt med kniv.

Det tyder på en bra smak att de valde att göra den här i svartvitt för det här är den mest brutala, grafiska  serieromanen jag någonsin har läst. Det är ligger verkligen i min egen överkant. England är en snuskig stad på den här tiden och det övergår mitt förstånd hur en del egentligen kunde överleva. Vi får se folk ha sex i gränder, alltså inte snyggt halvdolt av tecknaren Campbell, utan helt exponerat som på porrfilm. Hela serien är äckligt men effektivt och stämningsfullt tecknad. Ibland slarvigt men jag tycker att det passar perfekt, speciellt i åtanke att det handlar om 600 sidor som, som sagt, har innehåll jag helst inte vill se i färg.

Men det är bara för mycket. I en tidigare recension av Armageddonquest av Ronald Russel Roach, var alla 846 sidor fyllda med så mycket intressant material att det aldrig kändes tråkigt. Här går sida upp och sida ner med en hel del massa babbel som med enkelhet kunde klippas bort utan att någon skulle sakna det. Jag skulle kunna redigera bort minst 100 sidor från den här tegelstenen och jag tror faktiskt att den skulle bli mycket bättre. Det är nästan som att jag tror att skaparna var under press att skapa ett visst antal sidor. Jag vet inte, men det är vad jag tycker och säkert en del andra också som läst serien.

Något som förbluffade mig när jag läste From Hell var att Dr. Gull under det euforiska storhetsvansinne han kände efter ett mord fick storartade visioner om framtiden. Alltså inte hans nära framtid utan vår nutid. Första gången jag såg detta visste jag inte vad jag skulle tro, Sen tänkte jag att är det någon som kan komma undan med detta så är det Alan Moore. Speciellt med tanke på att det inte ligger i linje med resten av serien. Det känns så förbaskat otippat, Men det förstör inte serien, konstigt nog.

Betyg då? Välskriven, intressant, bra tecknad, men också förfärligt seg och pladdrig. Det landar på en sjua för min del. Om inte Moore hade varit lika flitig med pennan och Campbell tilläts att berätta mer med bilder (vilket han gjorde förträffligt när han väl fick det) skulle det kunnat komma högre i betyg. Jag ångrar inte att jag läste den och jag tycker att vem som helst med starka nerver ska ge den en chans. Jag tror att den är översatt till svenska. Strunta i filmen, den är inte bra.

Betyg: 7/10