Blacksad - Talande djur har aldrig sett så här snygga ut!

Det har alltid förvånat mig hur Pluto och Långben kunnat existera i samma universum. De är båda hundar men den ena kan gå och tala och den andra är Pluto. Dalmatinerna och både Lady, Lufsen och alla deras vänner går runt som hundar på fyra ben men kan tala. Jaja, det lönar sig väl inte att söka efter logik, men Blacksad följer närmast Långbens stil.

Här talar djuren igen, och går på två ben precis som Långben. Det har inte varit något populärt att syssla med i serier på många, många år så det var på tiden att någon, eller några, som nu är fallet, tog upp konceptet igen. Dessa några är spanjorerna Juan Diaz Canales (författare) och Juanjo Guarnido (tecknare). Jo, på wikipedia så nämns de i den ordningen men titta här:


 

Det här är enligt mig en av de snyggaste serier jag jag sett i hela mitt liv. Jag har inte frågat alla men jag tror att flertalet är beredda att hålla med mig. Guarnido är en sann konstnär. 

Blacksad är en serie som först och främst producerades för den franska publiken vilket jag kan förstå men inte riktigt förklara. Jag fick bara franska vibbar när jag läste den här serien. Spaniens spanjorer fick vänta en månad för att få sin översatta version av den här snygga noir-serien.

Vad handlar den här serien om då, frågar ni. Jo, det handlar om John Blacksad, en detektiv eller kommissarie eller något åt det hållet. En riktig ladys-man, bad-cop, oslagbar och rättrådigt, tar-inget-skit, smooth cat blah blah. Alltså ingen du kan förvänta dig något djupare av. En del kallar det här pulp fiction och själv är jag inte så bevandrad i den genren men jag tror i alla fall att jag har något hum om vad det innebär. Ganska simpelt macho-lir, och det är ungefär det vi får här också.

Det är samlade noveller kan man säga, som på ett löst sätt hänger ihop med varandra. John får såklart en ettrig liten räv till side-kick och en intellektuell donna i sängen. Han spanar runt, tänker en del och slår ner en del dummingar. Det är inte så pass simpelt som jag beskrivit. Lite hjärnverksamhet har investerats i handlingen. Den är inte på något sätt korkad, men den sticker inte ut heller. Speciellt inte i jämförelse med Guarnidos teckningar.

Detta måste få lite extra uppmärksamhet från min sida eftersom att jag tecknar en hel del själv. Jag är så kolossalt imponerad av  den här mannens arbete eftersom han använt sig av akvarell, det absolut svåraste mediet man i över huvud taget kan använda sig av. Med säker hand (och mindre vatten än färg) ger han liv åt sina likaväl mästerligt tuschade karaktärer på ett sätt som gör de mest kompetenta Disney-tecknare smaragdgröna av avund. Själva pratbubblorna har han skapat med maskeringstejp som avgränsat området för texten. Samma teknik använde han för bordrarna.

Helt vansinnigt! Så vansinnigt bra att om jag endast skulle bedömt den här serien efter manuset så skulle jag gett den en femma, men tack vare teckningarna så klättrar det upp till en sjua Jag hoppas att få se mer av Guarnido, för herregud! Vilken GUD!

Betyg: 7/10