Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

lördag 14 december 2013

THE SANDMAN IV: Season of Mists

Morpheus är inte bra med kvinnor. Jag kan förstå manlig bitterhet men även om jag hade möjlighet skulle jag inte bli så arg på en kvinna att jag dömer henne till en evighet i helvetet för att jag fått avslag på mitt frieri. Men Dream är inte som du och jag... Tyvärr. Den här volymen Sandman IV: Season of Mists börjar med att Dream, efter att ha bråkat med sin skumma familj The Endless, fått en släng av ånger. Det var så dags att ångra sin flickvän Nadas tusenåriga plågor i helvetet. Han bestämmer sig för att åka dit.


Väl i helvetet garderar han sig eftersom att Lucifer, alltså djävulen (rätta mig om jag har fel) har svurit att någon gång förgöra Dream. Ni kommer säkert ihåg att han gjorde detta Preludes and Nocturnes. men också Lucifer har ångrat sig. Han svär (heh) att han inte kommer att ta kol på Dream. Tvärtom ger han Dream en gåva. Lucifer tänker överge sitt furstendöme och ger därför Dream nyckeln till helvetet. Detta kanske vid närmare eftertanke var Lucifers hämnd för att Dream generat honom inför sina demoner i helvetet.

Men, men... Nu sitter Dream i klistret för han vill inte regera i helvetet men det finns däremot en hel del andra som gör anspråk på att överta kontrollen. En hel del gudar, bland andra våra egna nordiska asagudar, tar trippen till helvetet för att med gåvor och hot tvinga sig till den åtråvärda nyckeln.

Detta är grundhistorian i den fjärde delen. Vi får också en avstickare till en gammal engelsk internatskola där två pojkar upplever hur helvetet stängs. Det är som vanligt min personliga tro att Neil Gaiman hade en novell instucken mellan bladen i nån pärm och han valde att använda den. Jag förstår inte Gaimans tendens till att vilja trycka in en massa material som bara stör resten av berättelsen. Han lyckades mycket bra med detta med Hob i The Dolls House men inte i den här.


Jag vet inte vad jag tycker om den här volymen. Definitivt bättre än den tredje volymen men klart underlägsen den två första. Den är intressant men jag tycker inte att det är Gaiman i högform. Jag gillar inte hur den är tecknad heller. Men trots det år är den som sagt intressant. fullspäckad med fantasi som vanligt. Det är fantasi som får en att tänka. Jag kommer till och med på mig nu att jag faktiskt i gymnasiet skrev en novell löst baserat på historian om internatskolan i den här volymen. Så den inspirerade mig definitivt. Jag hade faktiskt hoppats på en strid mellan Lucifer och Dream och jag tror inte jag är ensam om den besvikelsen.

betyget från min sida blir en stark;


6/10







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Translate

Leta i den här bloggen