This is American Splendor!

Jag vet inte om det var Harvey Pekar som kom på idén med självbiografiska serier men han drog i alla fall igång trenden. Han ville skapa något verkligt och på sätt och vis kan man förstå motreaktionen till allt "phoney-bullshit" som svämmade över i USA på den tiden och fortfarande gör det. Han skapade American Splendor och sarkasmen över titeln på serien är uppenbar.

Det är livet, den äkta amerikanen utan den amerikanska drömmen. Den amerikanska verkligheten som den ser ut för honom. Serien blev en underground-succé vilket jag själv bara ser som ett bevis på att många kunde relatera till Harveys icke-glorifierade, smått sorgliga, tråkiga liv som ett arkiv-biträde på ett sjukhus i Cleveland, Ohio. Det var genom sin kompis Robert Crumb (Fritz the Cat) som han i kontakt med hela underground-scenen för serien.

I den här volymen, The best of, får vi inte se hur Harvey räddar världen från marsian-invasionen  eller hur han kommer på ett serum som bottar alla sjukdomar. Vi får se honom när han tappar nycklar, kvaddar bilen och annat meningslöst skräp som ingen är intresserad av... Eller? Det är just här som American Splendor briljerar: framställningen av det vardagliga i alla dess tråkighet och samtidigt få det att bli intressant. Jag fastnade direkt även om det är lite väl text-tungt här och var.

I en av historierna får Harvey ett brev från en man som skriver om sin asperger och hur hans omgivning inte förstår honom. Just denna episod satte igång någonting i mig. Vi får också se episoder hur Harveys kamp med cancern och givetvis inslag från ett av hans flera intervjuer på David Letterman.

Det var tråkigt att jag inte fick läsa några av de serier som Crumb illustrerade dock. Jag tyckte själv inte att så många av illustratörerna som Harvey använde sig av klingade för mig. Den jag föll för mest var Frank Sachs, vars dotter för övrigt adopterades av Harvey och hans fru Joyce.  Jag gillar Frank Sachs lediga, hafsiga stil för den stämmer så bra med den verklighet som Harvey uppger sig leva i:

För ungefär tio år sen gjorde de en film om American Splendor med Paul Giamatti och Hope Davis. Rekommenderar den varmt. Jag såg den innan jag ens hörde talas om själva serien. Jag köpte den straxt efter att jag fick veta att Harvey Pekar omkommit. Den här mannen har inte bara berättat om sitt eget liv utan om det sanna Amerika i all dess trista, normala skitighet . USA borde hålla honom som en av sina stora berättare. Det är han värd.


Betyg: 9/10