Gubben och flickans lek med mordet

Det var ett tag sen jag läste Katsuhiro Otomos Domu: A Child's Dream och jag har aldrig läst om den så mitt minne är ganska rostigt. Att dra en resumé värd namnet kommer att bli klurigt för mig utan att ta hjälp av wikipedia. Vad jag egentligen vill säga med det här är att mitt minne är rostigt i fråga om historian, men mitt minne angående hur starkt den här historian påverkade mig är glasklart! Domu är den bästa grafiska novellen jag läst. Bättre än Death: The High Cost of Living till och med.

Ovanligt många självmord har ägt rum på i samma lägenhetskomplex och detta har förundrat polisen. Kommissarie Yamagawa kopplas in på fallet och han börjar intervjua de som bor i Tsusumi lägenhetskomplex Hans hängivna polisarbete leder in på några spår här och var, men dessa undersökningar är egentligen något som ligger i periferin. Vi läsare vet redan vad som händer och det skrämmer vettet ur oss.

Old Cho verkar vara en helt vanlig, snäll gammal gubbe men han har en snedvriden uppfattning om vad som klassas som underhållning. Han gillar att mörda. Han tycker det är kul att låta folk i komplexet skära halsen av sig själv. Det är för honom helt oskyldig underhållning. 

Komplexet är hans lekpark och INGEN kommer att stå i vägen för allt som han tycker är kul! Det är hans rätt, hans val att döda folk på de mest bisarra sätt.  Han har begåvats med psykiska krafter som också gör honom skyldig att använda dem "kreativt".

Men Old Chos lek håller på att få en ny spelare. Den här gången är det den enda med förmågor som visar sig kunna överträffa hans. Lilla Etsuko tycker att Old Cho är en elak farbror och han spelar inte rent. Etsuko kommer inte att låta det här fortsätta längre och detta förargar Old Cho. Vad har hon för rätt att lägga sig i hans lek? Det är inte rättvist!

Så nu börjar det ett spel med två personer som är helt osynliga för resten av samhället: en senil gammal gubbe och en liten flicka. Dessa två har sin egen uppfattning om rättvisa. Båda har psykiska  krafter som inte borde finnas i dessa kroppar.

Vill gubbstrutten leka så får han tåla leken också. Han har inte en chans mot Etsuko men han försöker sitt bästa i alla fall. Han hatar henne!

Han tänker döda henne!

Men Etsuko låter sig inte dödas och hon tänker inte låta Cho döda någon annan heller. Lägenhetskomplexet blir arenan för mäktiga krafter som river ner väggar och tak, skapar förstörelse och det finns ingen, inte ens polisen eller militären som kan stå mellan i den här kampen. Det börjar med att Etsuko behandlar den game gubben som en olydig lillebror för att sedan bestraffa honom som en rättrådig storasyster. Fler människor får sätta livet till i den här leken. Till och med Etsuko, som inte helt och hållet vet hur pass stark hon är, råkar förgöra några personer.




Det hela slutar i ett enda kaos. Kampen blir oavgjord men Etsuko har sin ungdom och Cho har förbrukat sin kropp efter denna ansträngande strid.  Etsuko har nu ett ansvar att se till så att gubben inte gör mer hyss, men det är hyssen som gubben lever för. Nu får han inte använda sina krafter längre... Återigen: det är inte rättvist!

 

Din tid är förbi, Cho! Yamagawa hittar honom kollapsad på sin parkbänk. Avslutad.

Domu var den första manga som vann Nihon SF Taisho Award. Detta är ett pris som delas ut till nya science fiction-böcker. Många protesterade eftersom att de inte ansåg att Domu var en regelrätt science fiction-bok utan en action-manga. Jag vet inte hur jag själv ställer mig i den här frågan för jag kan inte säga att det är någon science fiction, men vad spelar det för roll?. Det bevisar i alla fall vilken genomslagskraft den här serien hade när den kom ut.

Katsuhiro Otomo fortsatte med Akira: en serie som också handlar om psykiska krafter hos personer som samhället inte ser. Jag undrar om det är hans sätt att berätta vilken kraft fantasin egentligen har.

Som alltid är all minutiöst gjort i fråga om det grafiska. Det är så perfekt i sina linjer att det får mig att undra hur han gjorde allt, och om han tog några genvägar med dataprogram. Det är nästan som om jag hoppas på att han gjort det för så här perfekt gör det svårt att svälja för en aspirerande tecknare som jag..Men jag tänker inte klaga på det heller för det är allt som att en oerhörd inspiration. Japanska mangatecknares förhållande till perspektiv har alltid fascinerat mig.

Det är min uppgift att skina lite ljus över alla de serier som folk har missat. Det är lite förmätet av mig att påstå att du missat den här serien... Eller? Nu har du i alla fall chansen. Jag hoppas att du tar den också.



Betyg: 10/10