Ni tänker ni säkert att det är klar att han läste en jul-serie innan julafton bara för att det är jul... Eller så. Ni har rätt. Jag kunde inte heller hitta någon bättre än Smurfarnas Jul. Ni känner redan till formeln och den här serien drar inte så långt ifrån den. Jag tror inte ens att jag riktigt kan recensera den eftersom att den är för barn. Om ditt barn älskar den så får den högsta betyg från min sida.
Det är jul i Smurf Town och Gargamel är som vanligt för stygg för att egentligen smurfa några julklappar. Men han får i alla fall smurfa några. Det är samlade småhistorier som har med julen att göra. Smurfarna klär granen, Gargamel stjäl tomtens kläder flr att kunna smyga sig in i smurfbyn och så vidare. Lämpar sig perfekt för barn tror jag.
Färgerna är fina och klara, linjerna är fantastiskt. Det är en lättsam serie där jag inte kan finna ord för att klaga på något.
En intressant sak att ta upp så här vid jul är att Smurfarnas skapare, belgaren Peyo arbetade i tjugo långa år med sina skapelser innan de slog igenom på allvar och han blev mångmiljonär. Hade det varit jag hade jag nog också passat på att ta för mig av mina framgångar och använda mitt varumärke på så mycket som möjligt. Jag undrar om det kom som en julklapp för honom.
Historien bakom hur Peyo kom på namnet till smurfarna var att han under en middag hade fått hjärnsläpp och glömt namnet på salt. Han bad sin vän André Franquin:
- Kan du ge mig schtroump?
Varmed Franquin svarade:
- Här har du din schtroump. När du schtroumpat klart med det kan du schtroumpa tillbaka det.
Och så var också smurfspråket uppfunnet.
Ni vet. Jag gillade alltid Glasögonsmurfen mest. Alla var jämnt å taskiga mot honom och de är de här med, trots att det är ett julalbum och allt
Betyg: Smurf Jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar