Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

torsdag 14 november 2013

En kvinna att döda för... nästan
















Av de jag läst i Sin City-sagan är nog A Dame to Kill for den jag gillar mest, och det är för att det gör så ont i en när jag läser den. Frank Millers vana trogen handlar det om kvinnodyrkan igen. Den evige stridskämpen Dwight har blivit satt i klistret av sin före detta kvinna: Ava. Ava är en Carmen, en Estella, en Scarlett O'Hara eller rättare sagt en tvättäkta psykopat. Hon gör saker enbart för sin egen vinning och den här gången behöver hon en patsy för att sätta dit sin nuvarande man. Dwight blir verktyget hon ämnar använda och emotionellt trasig som Dwight är ställer han upp på detta. Även om det bröts mellan honom om Ava på grund av hennes otrohet.

Den här jävla bitchen (ursäkta ordvalet men vem som helst skulle hålla med mig) är lögnarnas drottning, förförarnas fresterska, en nymf från helvetets skuggor. Det värsta är att Dwight innerst inne vet om detta men det är en dame to kill for som Marv kommer att uttrycka det. Dwight bryter sig in i Avas rike makes hus och ställer till det för sig. Sanningen uppdagas för honom på det värsta sätt. Ava avslöjar sina diaboliska planer emedan hon avfyrar sin makes pistol mot Dwight och skrattar som den häxa hon är. Som tur är så kan hon inte sikta särskilt bra för Dwight överlever pistoltortyren och nu JÄVLAR är det hämnd som gäller!

    
När jag läste den här så tyckte jag inte om slutet. Jag tyckte att Ava borde lidit mer än vad hon gjorde. Sorry att behöva spoila för er men Sin City handlar i grund och botten om hämnd. Frank Millers specialitet är bitterhet och hämnd som utkrävs på ett gräsligt sätt. Vi kommer nog ihåg Marv som sågade av benen på Elijah Wood och lät hundarna käka upp honom. Kalla mig vansinnig eller jämlikhetstänkande men något liknande kval hade jag hoppats skulle falla an på Ava, men hon är ju kvinna "trots allt". Jag försöker bara vara rättvis här.

Tecknarstilen är som jag sa i en tidigare recension ett studium i gränslandet mellan ljus och mörker. Eller ja, väldigt snyggt alltså. Svart och vitt är verkligen Millers grej. Berättandet är som vanligt också när det kommer till honom. Det ska övergödas i text så vi vet exakt vad Dwight tänker i alla situationer. Jag gillar det inte men det är noir det.







































Slutgiltigt då? Är det otrolig? Nej. Är den bra, absolut! Är den värd att läsa? Definitivt! 

Be a man!

Betyg: 8/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Translate

Leta i den här bloggen