Fattas ord finns det ju alltid bomber

Beskyll mig gärna för att generalisera nu men jag tror bestämt att alla som gillar serier även gillar serier utan ord. Så länge det går att följa handlingsutvecklingen ändå. Det går snabbt att "läsa" precis som Laban utan Laban om vi nu vill leva i en sån värld. Jo, jag klarar mig rätt bra jag med.

Spy vs Spy kommer ni säkert ihåg om ni läst MAD-magazine. Bortsett från den där sidan där man vek ihop en bild för att få se en annan bild så var de två fågelliknande spionerna det jag först bläddrade fram till. De skapades av den kubanske serietecknaren Antonio Prohías och publicerades först i MAD 1961 no. 60. Blev en snabb succé som senare kom att utmynna i en massa andra leksaker och annat som det oftast gör med serier.

Handlingen är enkel:

Det är en svart och en vit spion som försöker ta kol på varandra. De återuppstår utan en skråma på kroppen efter varje serie och det är ingen av dem som favoriseras av tecknaren. Det är alltså ingen Itchy & Scratchy-relation vi har här. Simple fun!

Jag var tvungen att kolla på wikipedia för att förstå att de där prickarna och strecken under själva bannern är Antonio Prohías signatur. Det är morse och betyder "BY PRPOHIAS".  Han var ursprungligen en politisk tecknare som också såklart gjorde satiriska teckningar av Fidel Castro när denne kom till makten. Eftersom hans teckningar kunde leda till att han blev arresterad eller värre tvingades han fly till USA. 

"The sweetest revenge has been to turn Fidel's accusation of me as a spy into a moneymaking venture." - Prohías

Så han klarade sig i alla fall. Det är bra. Och som jag hintade åt tidigare så verkade det inte som att han var särskilt intresserad av kommunismens löften heller. Detta blir tydligt av allt som kom att skapas runt serien. Mitt eget första möte med de två spionerna var när jag tittade på en mindre reklambransch i hårdpapp om Nintendo-spelet med samma namn som serien.

Jag vet inte om jag nånsin spelade eller ens skulle förstå hur man spelade det på den tiden, men det var ju i alla fall samma princip som serien. Svart eller vit, spräng motståndaren i luften. Hur kul som helst! Man ska kunna försvara våldet. Det är en del av humorn. Jag kanske inte är den mest sinnesfredliga personen i Sverige men jag kan svära på att jag aldrig sprängt någon... Även om jag kanske tänt på en Kina-puff i en myrstack men vilken kille som föddes i början av 80-talet har inte gjort det?

Nu blev jag sugen på att köpa Spy vs. Spy Omnibus men det blir nog en senare grej. Den är ju ganska dyr för 385 kr men vilken pärla att ha i samlingen! Vi behöver verkligen fler serier som kan förmedla humor utan ord. Det är konst som  vi inte får underskatta.