Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

söndag 17 november 2013

Hej, jag bloggar om serier!

För några år sen läste jag en seriebok som jag tills dess hade väntat på ett bra tag. Det var en bok som på allvar, eller så gott som, analyserade det här med serier. På svenska hette den "Serier- Den Osynliga Konsten" och var skriven och ritad av Scott McCloud. Känner inte till hans tidigare arbeten men det var en riktigt bra bok.



Som ni förstår var det här jag hittade namnet till min blogg. Jag kände, precis som McCloud, att serier inte omtalas tillräckligt. På ett överdrivet nördigt sätt vill jag analysera alla serier som kanske aldrig fått den sortens uppmärksamhet tidigare. På samma sätt som konst analyseras.

Jag är inte en av de som anser att det behöver upphöjas till konst eller litteratur eller vad som helst. Det får vara serier. Jag lovar att även V.S. Naipaul och Don DeLillo sitter och läser serier ibland, så det är ingenting jag känner att jag borde försvara.

Kanske är det förhastat att börja prata om det här när min blogg knappt är en månad gammal men jag passar på att säga det nu i alla fall för jag vet inte hur länge lusten kommer hålla i sig. Jag känner mig själv och jag hoppas att jag inte kommer att överge bloggen samtidigt som jag hoppas att det kommer bli lite mer avslappnat uppdaterad i framtiden. Hoppas det kan hålla i sig till den graden i alla fall,

Skulle jag vilja bli känd som nåt är inte kritiker något jag aspirerar till. Jag  får nästan inga kommentarer eller bekräftelser eller uppskattning för vad jag håller på men, men det är inte varför jag håller på. Jag vill kunna får ner mina tankar om en serie så jag sen kan släppa den med gott samvete. Det är därför jag håller på.
Sen är det ju alltid kul att skriva om nåt man faktisk vet något om. Jag hade att välja mellan att intressera mig för serier och atomfysik. Jag valde fel... Ge mig pengar, gubbe!

2 kommentarer:

  1. Man borde egentligen recensera allt man tittar på/läser så man kommer ihåg hur mycket tid man har slösat på underhållning istället för viktigare saker :-)

    SvaraRadera

Translate

Leta i den här bloggen