Varelsen från träsket

”Skrivandet måste vara din Gud”

”Jag har haft turen att kunna leva på att skriva vad jag vill. Alla har inte den turen”.

Dessa två citat, när Alan Moore reflekterande över skrivandet som sådant, fångade mig speciellt. Han har verkligen haft tur den där Alan. Dels den tur han själv tagit upp samt den tur jag och många fler anser att han har: en skrivarbegåvning skänkt från yttre rymden.

Så passande då att det är just en sån utomjordisk serie jag just ska recensera nu. Upphovsmännen till serien är Len Wein och Bernie Wrightson, Len Wein sa att när han tänkte ut serien så refererade han till den till ”That Swamp Thing” och det blev titeln. Den serien handlade om Alex Olsen, en kemist som blir mördad av sin kollega som vill åt Alex Olsens fru. Efter detta återuppstod Alex som ett träskmonster med hämndbegär.

När Alan Moore tog över ändrade han konceptet en smula. Till skillnad från serien innan så ville han att Swamp Thing den här gången skulle utspelas i nutid. Han gjorde också så att Alex Holland, som huvudpersonen nu heter, inte förvandlas till ett Träskmonster den hår gången. Alecs minne infekterar, eller tar över träsket. Han är en del av naturen på ett sätt som Alex inte var. Han åtnjuter en otrolig makt som omständigheterna tvingar honom att använda.

Alec har också blivit mördad: sprängd i luften av Mister E av någon anledning jag har glömt är jag rädd (desto bättre anledning till att läsa den själv!). Alec kommer till liv igen så att säga. Man kan förstå att det tar ett tag för Alec att vänja sig vid sin högst bisarra situation och här kommer vi också till varför den är så bra. Jag vill gärna vänta med utlåtandet till slutet av texten men det är en så pass central bit av Swamp Thing att det inte går att skjuta upp det till senare. Swamp Thing är bisarr på ett sätt som funkar. Alec hamnar i så sjuka situationer att vi annars skulle sluta ta det på allvar men den håller oss i nästan i ett skamgrepp.

Borde det egentligen vara normalt att gilla, nej, ÄLSKA en sån här serie? Ja, heter man Alan Moore har man förmågan att få en till detta. Manuset i den här serien överträffar vilken fisförnäm samtida bok som helst. Det är knappt du tror att du läser en serie ibland. Men du påminns om det många, många gånger ändå.

När det kommer till DC Universe, och det här gillar jag verkligen, så ÄGER du aldrig den karaktär du skapar. Med andra ord kan Stålmannen dyka upp i en Batman-serie som en del av er säkert känner till redan. Faktum var att Neil Gaiman, i sin Preludes and Nocturnes inte fick använda The Joker i en serie eftersom att The Joker tydligen var död och det skulle bara konfundera alla fans. Gaiman fick använda Fågelskrämman istället.

I Swamp Thing dyker inte bara Gotham City och Batman upp. Cain och Abel, Mister E som sagt och John Constantine gästar serien. John Constantine som också är en central figur i den här serien. Batman har aldrig någonsin varit så djup som under Moores regi.

En annan central karaktär är Abigail som var gift med en av Alecs bästa vänner. Denna kompis var långt ifrån en exemplarisk man till Abigail och efter en bilolycka blir han hjärndöd. Abigail säker upp Alec och blir så småningom förälskad i detta monster från Lousianas träskmarker. Det blir ett förhållande som bara kan has mellan en skönhet och odjur. Även detta är något som utvecklas på ett sätt med både känsla och smak trots allt, men som ni förstår så sker det inte utan att omvärlden reagerar starkt.

Det finns inte mycket som inte trycks med i den här serien. Jag kallar det serie eftersom att jag inte kan kalla det för en grafisk roman. Anledningen till detta är för att alla kapitel hänger ihop trots att de är gjorda som fristående delar. Som sagt, det är inte mycket som inte finns med i den här serien. Varulvar, vampyrer, mutanter, demoner, rymdvarelser, mystik, våld, politik, rasism, sex, och det är inte ens en hundradel av det.

Skulle det funka utan Alan Moore? Jag vet inte. Det är inte många vad jag vet som kan få det att fungera såhär bra. Det är ofattbart faktiskt.  Jag tror inte att filmen gjorde sig lika bra dock. Jag har inte sett den själv och jag tror inte att jag borde. Men jag kanske har fel, det har hänt förut.

Serien får i alla fall:

Betyg: 10/10