… Av pojken. Det här är en historia, tolkar jag det som, om att stå i korsningen mellan två val: ett ont, ett gott. En black, och en White. För att vara lite mindre luddig så är detta historian om två gatubarn: Black och White. Det sägs att de flytt från ett mentalsjukhus; den ene, Black, är en överdrivet våldsam ung man, och White är den mentalt efterblivne med lite mer samvete än Black.
Det här är Tekkonkinkreet, som på wikipedia översätts till ”steel reinforced concrete”. Det är en tjock grafisk roman på 600 sidor från Japan. Jag vill däremot inte kalla det för manga. Författaren och illustratören Taiyo Matsumoto har här skapat sin egen unika stil: en medvetet barnslig tolkning av ett urbant helvete.
De lever i Treasure Town. En stad som dess invånare hatar, mest på grund av att Yakuzan och en massa andra gatugäng härjar i staden. Alla dessa hävdar att Treasure Town är deras stad, men Black vet att den tillhör honom och White, ingen annan! Om de inte fattar det så är det deras problem. Ett problem som de måste lära sig att ta på fullaste allvar!
Vi får även stifta bekantskap med två cyniska snutar som försöker göra vad de kan, och får göra i Treasure Town. Rat, som är en mindre boss som levt hela sitt liv i staden, en av Rats hantlangare som vill ta över Rats position och en rymdvarelseliknande man som vill hjälpa honom.
Men den store huvudrollen intas av det monster som lever inuti Black: Minotauren. den som ska hjälpa Black att ta vägen där det inte finns någon återvändo. Den enda som kan ta honom ifrån detta är White.
Det här är en ball berättelse. Det går inte att komma ifrån. Det är en stenhård, ball berättelse med sensmoral tak och lov. Den är så häftig för att det inte verkar som att det är avsikten att den ska få oss att känna oss häftiga som läsare. Den inspirerar inte till våld så att säga. Jag skulle närmast beskriva det som en filosofisk serie, men låt inte detta avskräcka dig. Den ställer dig frågan: ”bara för att du kan, betyder det att du ska?” Det är just detta som Black får ställa sig vid en så ung ålder.
Michael Arias, han som regisserade några tecknade Matrix-kortfilmer, gjorde 2006 en film av Tekkonkinkreet som i alla ärlighet är lika bra som serien. Det är ett visuellt underverk i klass med ”Akira” och ”Steam Boy”. De använde 3D där de klistrade in handmålade ridåer av den man som anses vara en av de ledande på att göra bakgrunden till Anime-filmer i Japan.
Men tillbaka till serien så kan jag bara varmt rekommendera den till alla. Den är inte allt för grafisk när det kommer till våldet. Jag ger den en stark åtta av tio. Trots längden så går det fort att läsa den och det är välinvesterad tid för er som vill erfara en varm och viktig berättelse som barn i en förtappad värld.
Betyg: 8/10
Är lite sugen på att se filmen igen, faktiskt.
SvaraRadera