Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

söndag 24 november 2013

Mina egna serier: Fiskarna (1)

Jag vet inte om det var en motreaktion på Freddy Flugsvamps miserabla sätt att vara rolig på. Troligtvis inte. Jag tror att det bara var en idé som tog fart och, för mig, blev väldigt populär eftersom att det var ganska enkla att göra. Det var bara konturer och färgläggning.






































Optimism är minst lika kul som pessimism. Eller nej, det är ännu roligare för pessimister. Optimister har ingen humor som vi alla redan vet.














































































Jag vet inte om det är så mycket mer att analysera egentligen. Som en komiker en gång sa: att förklara ett skämt är som att dissekera en groda; ingen är ändå särskilt intresserad och grodan dör. Men tja, det är ju så roligt när de här två pellejönsarna inte ser vad vi ser, eller hur? 






































Fiskarna är de bästa karaktärer jag skapat tror jag. De är obotligt optimistiska med ungefär lika mycket djup som havet de fiskar runt i. Eller tvärtom menar jag. Det är ju skitkul!

1 kommentar:

  1. Håller med om att de är några av dina bästa serier. Jag ser däremot inte serien där de sitter fast på "grund".

    SvaraRadera

Translate

Leta i den här bloggen