Death: The High Cost of Living

Jag står fast vid att karaktärer är nyckeln till en lyckad berättelse. jag tror också att det är den största utmaningen för en författare; hur skapar man egentligen en intressant karaktär som man tycker om? Neil Gaiman tycks ha den förmågan. Alla verkar gilla den egentligen mest fruktade karaktären som finns: Döden, Death: One of the Endless.

Det här är hennes serie. Hon stod inte ens i skuggan av sin bror Dream i serien som handlade om just honom. Alla tyckte vi att Dream var rätt ball men Death var den vi blev förälskade i (inte Desire heller).

Death kommer tillbaka till de levandes värld under en dag. Hon träffar den suicidale tonåringen Sexton i Fresh Kills. Han är just på väg att ta livet av sig när han helt plötsligt får en vänligt utsträckt hand i sin egen av den gladaste goth-tjejen man kan tänka sig.

Nu börjar en resa genom New Yorks undre områden och lokaler där de möter gangsters, knarkare och den galna gamla häxan Hettie. Det är en intressant men samtidigt omärkvärdig historia som blir så bra genom Death’s glada väsen och Sexton’s gradvisa lust till att leva igen. Döden får honom att vilja fortsätta.  Sexton är en helt normal kille. Förutom hans namn finns det inget ovanligt med denna tonåring och det är just detta som har fått honom till dessa tankar. Han tror inte på sig själv eller på något omkring honom, han har ingen att älska och ingen utanför sin familj som älskar honom, enligt hans egen utsaga

Sexton är den vanlige, och även den vanlige, speciellt den vanlige (kanske) kan drabbas av dessa tankar. Huvudsaken är att han får en dag av liv, han får en extra glimt av hur dagen och natten kan se ut och att det bara är att försöka igen. Om det känns meningslöst så försök att hitta en mening. Om du misslyckas, försök igen!

Det är just detta som gör att den här serienovellen är en rak fullpoängare i klass med Katsuhiro Otomo’s ”Domu”. Det är inte bara en historia om döden som spenderar en dag med en tonåring, det är en historia som gör en glad och full av hopp.

Men döden måste ju tillbaka dit hon hör hemma. Med två silverpenningar som täcker ögonen går hon till sist sin egen död till mötes och får frågan på andra sidan:

- How was it?
Varmed hon svarar: – I wish I could have gone on forever.

Det önskar vi med. Jag tror att Sexton kommer att klara sig bra.

Death RULES! Och en liten side note är att musikern Tori Amos kläder omslaget.

Betyg: 10/10