Fritz the Cat

Jag vet inte om det finns nån seriekaraktär som är lika avskyvärd som Fritz the Cat. Extremt extrovert, impulsiv och kåt som den kaninliknande hankatt har är. Likafullt känns det inte som att det finns någon serie som bryr sig så lite som den här. Fritz är college.student, hemlig agent och småbarnsfar. Svängningarna avbryts med Crumb’s små kladdar där Fritz spöar upp gamla damer och raggar upp brudar som han sen äter upp.

Det enda som ar konsekvent är Fritz’ avskyvärdhet. Han våldtar sin lillasyster i första serien, han deltar i en orgie i en senare. Det finns inga skrupler över Fritz och det är nog det vi älskar med den här serien. Det är den ”friaste” serien jag har läst. Den bryter mot alla normer om kontinuitet, Fritz’ roll ändras som sagt från ena serien till den andra och ingen serie har en identisk tecknarstil med någon tidigare.

Med total frihet och utan någon förlägenhet drar Crumb på med sin karaktärs äventyr tills han väljer att avrätta honom. Den egentliga anledningen till detta var en reaktion på att filmrättigheterna till serien såldes utan hans medgivande. Så på ett paradoxalt sätt visade han att han brydde sig i en serie som med stora versaler säger: ”JA BRYR MEJ INTE”. Så Fritz fick en ishacka i skallen av en struts han just hade våldtagit.

Medievåld… Vad är egentligen tjusningen med hela den här underground-grejen som Crumb ledde under 70-och 80-talet? Kanske grävde han upp det som vissa skämdes för att gilla? Kanske är det faktiskt så att de flesta gillar det men bara en del av oss törs erkänna. Min uppfattning är att vi alla måste ha lite mer humor. Jag kan tänka mig att mödrar i USA rasat flera gånger över Crumb’s arbete.

Jag försökte se dokumentären om Robert Crumb en gång, men jag klarade inte av att se hela. Man förstår i alla fall att bara en sån med den sortens bakgrund skulle kunna göra en sån här serie.

Jag älskar Fritz the Cat, serien alltså. Det är något som jag antar banade väg för andra serier som jag älskar (mer än vad jag borde) som MAD, Don Martin, Arne Anka och Pyton. Svart komik på lägsta tänkbara nivå.

Betyg: 8/10