Det är svårt att ge negativ kritik till en sån här serie med tanke på vad den handlar om. Detta är en grafisk roman om en flicka som utsatts för övergrepp av sin pappa. Hon har ingen kärlek eller förståelse från sin mamma heller, den enda som hon känner står på hennes sida i vått och torrt är hennes adopterade råtta. Jo, jag tyckte också att det kändes klyschigt men vilka klyschor som helst kan blekna om de stöder sig emot ett gediget genomförande och uttrycks med genuin känsla. Här lyckas det
Helen, som tjejen heter har också en till på sin sida, Beatrix Potter. Potter skriver de barnböcker som Helen älskar och bär med sig vart hon än kommer och går. När vi träffar henne bor hon på gatan med sin råtta. Hon slits mellan sina minnen om en tidigare liv som inte ville ha henne, och en bister verklighet där ingen vill ha henne. Det är lugnt för henne. Hon vill inte ha någon om sig heller.
Redan nu kan kan jag känna att ingen vill läsa en serie som bara handlar om misär, men det handlar om en tjej som vägrar vara offer. Hon är ingen Lara Croft eller Lisbet Salander. Hon är Helen, trasiga Helen. Och man gillar henne omedelbart. Hon måste konfrontera sin pappa i slutet, det vet hon.
Jag skulle rekommendera den här serien till alla som vill läsa något sorgligt som inte gör en sorgsen i slutändan. Den är också så vackert tecknad med tjocka tuschlinjer och vattenfärger att det är någon som jag själv vill äga. Det är en liten juvel i serievärlden. Det tar inte långt tid att läsa den. Jag vill inte säga så mycket mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar