Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

onsdag 30 oktober 2013

KICK HIS ASS! Med åtsittande kläder på

Eller ”kläder” blev snabbt ett relativt begrepp när det kommer till kvinnor i Amerikanska action-serier, och Japanska också kanske. Jag fattar inte, var det en sån riktning feminismen helt plötsligt tog under 90-talet eller är jag helt ute? Säkert är jag det. Eller så var serieskaparna det.
I alla fall, det här är Witchblade: en serie om den vrålsexiga snuten Sarah, och alla likväl artificiella människor omkring henne.










För sakens skull kanske jag borde gå igenom vad den handlar om. Det är alltså Sarah som arbetar i Vice, alltså hon klär ut sig till eskort och spöar upp torskar. Hon får nåt uppdrag som får henne att bli kär i en vithårig förmögen man. Hon får några mörka superkrafter också som påminner om Jackie Estacado’s från The Darkness. Hennes hand får nåt organiskt hölje som gör att hon blir starkare. Ja, det var ingen vidare resumé kanske, men det är ingen vidare serie heller så den passar in.






































Jo! Det är en man med långt hår och svärd också! Så, nu lät det bättre.
Det fanns en trenden under den här tiden av 90-talet som jag verkligen tyckte var rätt ball, och det var den organiska, superdeformerade stilen, vilket också leder mig till det enda positiva med denna serie. Michael Turner, tecknaren är tekniskt sätt ett under. På bekostnad av att det inte finns någon charm här heller. Allt är superslimmat inpå könsbehåringen. Ja, jag kan använda det ordet för det är just var Witchblade är: det är en tonårsrunk-serie. Eftersom att jag har gjort serier själv så vet jag hur mycket arbete som läggs ner på en serie, så det känns svårt att ge ett sånt negativt omdöme med there it is. En serie skapad med syfte att tjäna pengar framför allt annat.





















Jag har inte följt några siffror men jag kan inte tänka mig något annat än att de lyckades storartat. S&M-action i bikini! Kan det bli något annat än så långt från artsy-fartsy man kan komma? Kan det bli ett större tonårsdrag? Jag läste den i tonåren själv, men jag gillade den inte då heller. Så, läs den inte, även om den tack och lov är ganska kort. Men kolla på bilderna!
Betyg: 3/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Translate

Leta i den här bloggen