DMZ – Rapport från New York under inbördeskriget

När jag började läsa den här serien fick jag tanken att det är svårt att försvara serieformatet när det håller den här klassen, Ordet FUCK har jag problem med. Inte för vad det betyder ordagrant, utan för vad det säger mig om den som använder det i varenda mening. Det har starkt obildade övertoner för mig.

I den här serien fungerar det som bindemedel. Anledningen till varför jag nämner det här före något annat är för att det sätter hela berättelsen i ett så dåligt utgångsläge att jag är säker på att jag skulle få ut mycket mer av den, och gilla karaktärerna bra mycket mer om de skalade ner språket. Visst, man kan hävda att ”Så talar man i New York” eller ”Det passar karaktärerna i den värld de tvingas leva i”, men jag säger bara spontant vad jag tycker. Akira smetades inte ner av en massa svordomar trots att de levde i en minst lika förskräcklig värld.

Vilken värld lever de i DMZ då? Jo, det är ett inbördeskrig i USA. Matty Roth är någon intern-photo-journalist som ska göra närgående rapporter från DMZ,Dematerialized Zone. Roth, hans kamera och hans keps går runt och ser all misär runt om honom. Han stiftar bekantskap med med före detta medicinstudenten Zee och nån gubbe som är bra på tekniska grejer, senare en en gansta som ska ställa upp i nåt val.

Ja, som ni kanske förstår skulle jag ha något mer detaljerat att berätta om historian fångade mig mer än vad den gjorde. Bortsett från alla svordomar och klyschor är den inte så dåligt skriven egentligen. Genomtänkt faktiskt. Men för mig, väldigt oengagerande.

Jag gillar inte att lämna något i förtid. Jag är en envis typ som anstränger mig till det yttersta att läsa ut allt jag påbörjar, men efter att ha läst 6 volymer av totalt 14 och fortfarande inte konstaterat att någon del varit mer än OK, så ansåg jag det som bortslösad tid och energi att fortsätta.

Vad är bra då? Vältecknad är definitivt en del av det. Det går ganska snabbt att läsa dem. Tja, felet är nog att det inte lämnade något vidare intryck på mig. Men ingen ska komma och säga att jag inte gav den en chans. Kanske är det med DMZ som med Preacher. Antingen är det din grej eller så är det inte så.

För min del får Matty ursäkta mig. Jag lämnar honom med hans homies att rädda New York utan mitt passiva deltagande. Jag ger i alla fall DMZ medelbetyg baserat på de volymer jag faktiskt läste.

Betyg: 5/10