The Darkness

BABOOM!

”Slick art”. Ibland undrar jag om det verkligen var jag som kom på det uttrycket eller om det redan funnits. Slick art betyder illustrationer eller konst är så välputsade och krispiga och sexiga att all charm och ödmjukhet inte haft en chans att ge någon typ av karaktär. Denna typ av illustrationer var populära under senare delen av 90-talet med Spawn, Witchblade och The Darkness.

Det funkar kan man säga. Jag älskade The Darkness första gången jag läste den när jag var tretton eller fjorton. den var så grym och ball att den fick mig att känna mig lika grym och ball. Nu tror jag inte det skulle ge samma inverkan på mig. Nu skulle jag nog bara tycka att The Darkness var fånig samtidigt som jag skulle känna mig fånig i jämförelse med seriens huvudperson: Jackie Estacado (vilket jävla namn!).

Jackie är precis som Garth Ennis’ andra karaktär präst-Jesse från Preacher en riktig jävla badass. En vinnare, snygg, populär, all that shit. Jovisst hatar man honom också. Jesse lunkar runt som den Maffia-hitman han är, skjuter folk och knullar runt till The Darkness knackar på dörren och gör att han kommer att dö om han har sex igen. Vilken plot twist för stackars Jackie. Nu har han en hel del massa demoner att förfoga över i utbyte, ett dunkelt brödraskap som ser efter honom och en massa halvnakna änglar som vill döda honom. Med andra ord fungerade det perfekt på mig i den åldern. Och våldet sen! OMG, asså, fan typ va!

Pop!

Nu är jag dubbelt så gammal och min smak har förändrats. Jag är bara glad över att det finns ett utbud för alla åldrar inom serier. Och visst, jag ska inte påstå att detta enbart är en serie för tonårskillar men jag tror att målgruppen ligger åt det hållet i alla fall. Det var också lite speciellt för det var mitt första seriealbum på engelska. Det första jag läste. På den tiden fanns det en comic book store i min hemstad, inte nu längre.

Jag tror att serier är på väg tillbaka efter en lång dvala, vad tror du?

Betyg: 5/10