Etiketter

2000-talet 2010-talet 60-talet 70-talet 80-talet 90-talet action Akira Alan Moore Albert Udezo album Alex Graham alkoholism Amerikansk Antonio Prohías Arne Anka Arthur Suydam Asterix & Obelix Bamse barnserie Batman Bill Watterson blodig Brittisk Bryan Talbot burlesk Cain & Abel Charles Burns Charlie Christiansen Coco Moodysson cyberpunk Daniel Clowes Dansk Dark Horse Dave McKean David B DC Death demoner Don Martin Dream droger dystopi Ernie familjedrama film filosofi framtid Frank Miller fransk Fred Basset Freddy Flugsvamp fuck Garth Ennis GITS Goseki Kojima grafisk novell grafisk roman Grant Morrison gudar Harvey Pekar Hayao Miyazaki hemlös Hergé Historia homosexualitet Hugo Pratt Humor hämnd incest IRL Japansk Jason Jeff Lemire Jeff Smith Joakim Pirinen Johan Wanloo John Constantine Jokern Juanjo Guarnido Jul Katsuhiro Otomo Kazuo Koike Kevin Eastman klyscha Korinthian krig kriminalitet kärlek Laban Larson Lew Stringer Linda Spåman Little Nemo London MAD maffia manga Marcus Ivarsson Marvel Masamune Shirow Max Cannon Michael Turner Mimar-Mange Mina serier mode moral musik mutanter mörker Neil Gaiman New York Nihei Noir Norsk Nyligen införskaffat ordlös Peter Madsen Peter Pan Peyo poliser politik psykos Pyton R3 rasism Raymond Briggs Red Meat Regis Loisel religion René Goscinny Robert Crumb robotar samhällskritik samuraier Sandman Serie-paraden seriestripp sex sexig Shaun Tan Sin City sjukdom självbiografi skräck slick art Superhjältar svensk Swamp Thing Taiyo Matsumoto talande djur Teddy Kristiansen TMNT. Peter Laird Todd Klein transvestiter tråkig Ulf Lundkvist underground ungdomar Valhall vampyrer Vertigo Viktoriansk våld vänskap Warren Ellis webserie weird Will Eisner Winsor McCay änglar övergrepp övernaturliga krafter

onsdag 30 oktober 2013

En serie om en alkoholist

Det känns fel att recensera självbiografiska och i det här fallet självrannsakande serier som Marcus Ivarssons Intro. Detta är en serie om hans kamp mot sina destruktiva beroenden. Ofta räcker detta för recensenter att ge det ett omedelbart gott omdöme men det räcker inte för min del, om den inte görs på ett, enligt mig, bra sätt.





























Vi får följa Marcus och hur hans beroenden påverkar hans liv, hur det kändes på rehab, hur det kändes när det kom till att återknyta kontakten med det riktiga livet igen. Vissa delar i den här serien tycker jag var riktigt bra, medan andra bara hoppades förbi eller avlöstes, på äkta Pirinen-manér av filler-serier som egentligen inte passar in så bra. Jag hade velat ha mer. Som självterapi betraktat har jag inget att säga. Jag har nog inte heller rätt att säga något om detta. Men som en serie, vars främsta syfte faktisk är och alltid har varit underhållning, så levererar den inte lika mycket som man hoppades på..






















Jag skulle velat ha vetat mer om hans resa, men det kanske jag får i senare album. På den sista sidan tar han upp att han kommer att bli pappa men det får vi bara en enda ruta av. Det finns en genomgående ojämnhet i hela den här serien. Kanske var det avsiktligt för att visa på det kaos det innebär att vara alkoholist. Jag bara spekulerar. Men det här är ju Marcus Ivarsson’s ”Intro” så att säga, och det var väl lika bra att hans första album inte blev någon sensation. Det kan bara gå uppåt härifrån. Det får i alla fall ett medelbetyg, speciellt som att jag kände igen varenda musik-referens.

Betyg: 5/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Translate

Leta i den här bloggen