Vi får följa Marcus och hur hans beroenden påverkar hans liv, hur det kändes på rehab, hur det kändes när det kom till att återknyta kontakten med det riktiga livet igen. Vissa delar i den här serien tycker jag var riktigt bra, medan andra bara hoppades förbi eller avlöstes, på äkta Pirinen-manér av filler-serier som egentligen inte passar in så bra. Jag hade velat ha mer. Som självterapi betraktat har jag inget att säga. Jag har nog inte heller rätt att säga något om detta. Men som en serie, vars främsta syfte faktisk är och alltid har varit underhållning, så levererar den inte lika mycket som man hoppades på..
Jag skulle velat ha vetat mer om hans resa, men det kanske jag får i senare album. På den sista sidan tar han upp att han kommer att bli pappa men det får vi bara en enda ruta av. Det finns en genomgående ojämnhet i hela den här serien. Kanske var det avsiktligt för att visa på det kaos det innebär att vara alkoholist. Jag bara spekulerar. Men det här är ju Marcus Ivarsson’s ”Intro” så att säga, och det var väl lika bra att hans första album inte blev någon sensation. Det kan bara gå uppåt härifrån. Det får i alla fall ett medelbetyg, speciellt som att jag kände igen varenda musik-referens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar