Det kommer nog bli många självbiografiska serieromaner att recensera framöver. Det verkar som trenden, speciellt här i Sverige. Jag har också funderat på att göra en självbiografisk serieroman, dels för att jag kan rita och för att jag har något att berätta.
Men nu är vi inte i Sverige. Vi får här stifta bekantskap med en man som både kan rita och verkligen har något att berätta. En berättelse som sig själv, sitt liv och framför allt sin bror i post-moderna Algeriet. Denna grafiska roman heter Epileptic.
Jean-Chrisophe lider av epilepsi, men det är långt ifrån bara han som lider. Hela hans familj, vilket är begripligt, lider fruktansvärt över att det inte tycks finnas någon hjälp för Jean-Christophe. Deras föräldrar är båda lärare och försöker med allt från traditionell medicin till new-age metoder men inget hjälper. Med humor och sorg får vi följa huvudpersonen David, som han byter namn till. Denna artistiskt begåvade kille som står i skuggan av sin broders sjukdom, som tar emot honom under hans anfall, som skämtar bort verkligheten, som också måste konfrontera den. Han konfronterar den på ett sätt som både roar och besvärar. Nattsvärta blandas med ömhet.
När brodern kroknar i sina anfall ser vi hur verkligheten flyr även oss. Författarens berättarstil är felfri och sällan har jag skådat ett så passande och, utan att överdriva, genialiskt sätt att rita. Med enkelhet och sublimitet får han ens ögon att flyta över sidorna, stanna upp där vi ska stanna upp och dra oss igenom där det ska gå undan.
Det handlar inte bara om brodern, men hans öde står i centrum för historian. Vi får följa familjen mamman, pappan, lillasystern och David själv och hans kamp med sitt självförtroende, sin sterilitet och även sin skam som han delar med sin syster: att vilja döda sin epileptiska bror. Denne oansvarige man som använder sin sjukdom som ursäkt för att inte ta itu med livet (speciellt DETTA kunde jag själv relatera till).
Det känns så fel att ranka självbiografier mellan varandra, men det här är definitivt den bästa självbiografin jag någonsin läst. Den överträffar Harvey Pekar’s historier. För er som inte känner till Pekar kan jag säga att det var han som började göra självbiografiska serier (och han gjorde det riktigt bra). Så det här är Epileptic, serien som gjort sensation och tur är väl det. Jag älskar när en riktig konstnär får den uppmärksamhet och uppskattning som hon/han förtjänar.
Vad väntar du på? Läs den!
Betyg: 10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar