Detta är ingen recension. Avsikten med det här blogginlägget är att få de ointresserade intresserade, speciellt de som redan sett filmen. Det här kommer heller inte bli någon jämförelse mellan filmen och förlagan; jag säger det nu: serien är HELT annorlunda. Jag såg också filmen innan jag läste serien och jag blev förvånad.
Kaneda är en slyngel som de flesta i hans ålder. Han är gängledare kriminell och har ett förskräckligt bra självförtroende. Självkänslan är det tyvärr värre med.
Tetsuo är ett tvättäkta psyko. Han är medlem av Kaneda’s gäng tills han får reda på att han är en labbråtta som till sist gör att han söker upp:
Akira… Akira är Akira. En liten ”pojke” med enorma psykiska krafter.
Serien utspelar sig i Neo-Tokyo, en uppvaknad stad från tredje världskrigets ångor. Det är ett samhälle som vi alla hoppades på att vi aldrig skulle behöva uppleva men vi visste att det skulle komma hit ändå. Den genomsyras av exakt samma saker som finns idag, politik, kriminalitet, religion, droger och så vidare. Allt är bara tillskruvat, uppskruvat.
Det är vakter under lektionerna för de hemlösa ungarna, varav Kaneda’s gäng ingår. De råkar finna sig vid fel tidpunkt. En liten gubbliknande unge har flytt från sin bror och syster. Han har något skrivet på handen och militären är ute efter honom. En olycka inträffar och det slutar med att Tetsuo hamnar i militärens händer.
Men något har hänt med Tetsuo. Han har nu fått unika psykiska krafter precis som de gubbliknande ungarna som nu också befinner sig i hans närhet. Kaneda blir indragen i det hela när han och hans gäng försöker frita Tetsuo från militären. Det finns också ett uppror på G som ska avslöja ett experiment som regeringen ligger bakom. Ett experiment som kommer att leda till att Japan blir ett minne blott… En republik förvandlas till en diktatur. Akira’s envälde och med Tetsuo som hans andre man.
Mer säger jag inte om historian.
Vad sticker ut? Ja, det här är den serie som alla önskar att de kunde göra om de hade pengar, tid, och energi… Och framför allt talang. Den här serien är kompromisslös. Inga genvägar har tagits. Det här är serien som inte ursäktar sig för någonting. Den vet exakt hur bra den är, det finns INGENTING att anmärka på.
Karaktärerna kanske inte tecknas på ett sätt som tilltalar alla, men det är tecknat på ett unikt sätt som går att känna igen, så inte ens där kan jag anmärka om något negativt. Så för första gången någonsin har jag ingenting negativt att säga! Ingenting alls! Den här serien är fullkomlig och Katsuhiro Otomo vet om det. Han vet att det inte finns någonting inom, eller utanför manga-mediet som kunnat eller någonsin kan mäta sig med Akira
Den talar lika mycket med bilder som med ord på ett sätt som inte känns överdrivet stilistiskt eller pretentiöst. Kvaliteten kan mätas med vilken storbudget, bombast-film som helst. Den öser på med perfekta linjer och storslagna scener som när hela Neo-Tokyo krackelerar i fundamentet och lämnar plats till Akira’s sjuka kungarike.
Karaktärerna känns trovärdiga och de kanske inte är så lätta att älska som vissa andra seriekaraktärer men det samhälle de lever i har format dem på de sättet. Detta är som vilken bok som helst. Det är synd att kult-status är det enda den har uppnått, det är synd att de flesta ser filmen och struntar i dessa fem eller sex tegelstenar till serieböcker.
Bara några saker till om filmen så är det så att de fångat atmosfären på ett sätt som påminner om serien. Den är vrålsnygg den med, precis som serien men karaktärerna har används på ett sätt så det skapat en historia som påminner om original-historian men den motsvarar kanske en tjugondel av den.
Jag vet inte om det finns några fler rosor att slänga över mästerverket nu men jag hittade en liten en som jag tar och inkluderar och det är slutet. Utan att avslöja något kan jag säga att det finns ett skadeglatt och välriktat FUCK YOU där som får vilken Europé och Japan som helst att le brett och tänka:
”Haha! Där fick dom!”
Akira. Det finns inget mer att säga. Akira är Akira och betyget blir bara: Akira
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar